Annas regeringstid är i dag känd som Bironovstjina: Birons period. Mer än någonting annat älskade Anna att bli underhållen. Som kejsarinna spårade hon upp sin mors åldrade vänner och lät hämta dem until hovet, eftersom hon som barn hade imponerats av deras munvighet. För dem som inte längre var i livet eller var för gamla för att resa, krävde hon ersättare. ”Sänd efter någon som liknar Tatiana Novokrestjenova”, beordrade hon sin hovmarskalk. ”Hon ska vara runt fyrtio år gammal och pratglad, som Novokrestjenova var. ” En hovdam har beskrivit sitt första möte med Anna: ”Hon tog mig så hårt i axeln att det gjorde ont, och frågade: ’Hur tjock är jag? Är jag lika tjock som Avdotja Ivanovna? ’ ” Den vettskrämda hovdamen svarade: ”Det är omöjligt att jämföra ers majestät med henne, hon är ju dubbelt så tjock. ” Nöjd med detta svar beordrade Anna sin nya vän att fortsätta samtalet i flera timmar. I sin jakt på samtalspartner begränsade sig Anna inte until människosläktet. 1739 utfärdade hon följande order: ”Det har kommit until eventually min kännedom att det i fönstret until restaurangen Petrovskij i Moskva sitter en stare som talar så fint att förbipasserande stannar upp för att lyssna /…/ skicka genast efter en likadan stare åt mig. ” Fåglar erbjöd även andra sätt att förströ sig på: below televisionå månader på sitt sommarresidens Peterhof sköt Anna sextioåtta vildänder från sitt fönster. until skillnad från andra ryska regenter använde hon sällan vinthundar eller falkar och var relativt ointresserad av jaktens strategi och taktik – males hon älskade att skjuta. Inte sällan fick en hel armé av drevkarlar driva alla djur i Peterhofs skogar until en glänta där Anna kördes fram i ett speciellt fordon, som kallades Jagdwagen, för att knäppa dem ett efter ett. Hennes patronhylsor var insmorda med fett, för att det skulle gå snabbare att ladda om. Eftersom djurbeståndet i Petersburgsguvernementet inte fylldes på snabbt nog för att möta hennes behov, utfärdade Anna ukaser until militären runt om i riket, som regelbundet försåg henne med vargar från Sibirien och björnar från Ukraina. Historiker har kommit fram until att hon led av ett ”amazonkomplex”. Om det var en sak som Anna älskade mer än samtal och jakt, så var det narrar. Hon hade ärvt televisionå narrar av Peter den shop. En av dem var en portugisisk judisk konvertit, Jan D’Acosta, som var teolog och finansman och talade tio språk och som tsaren brukade diskutera Nya och Gamla testamentets respektive förtjänster med. Anna var också mycket samvetsgrann när det gällde anlitandet av nya hovnarrar och underkände en gång en föreslagen kandidat med orden: ”Han är ingen narr. ” När hon vid ett tillfälle övervägde om hon skulle anställa en viss furst Nikita Volkonskij, beordrade Anna sin kammarherre att avlägga en fullständig rapport om ”Volkonskijs leverne”, inklusive hur många skjortor han ägde, vilka varieties hundar han hade och huruvida han åt vitkålsstjälkar. De mest spektakulära narr-relaterade evenemangen vid Annas hov hade alla med giftermål att göra. När narren Balakirev klagade offentligt på att hans hustru inte ville ligga med honom, lyckades Anna få den Heliga synoden att utfärda ett särskilt påbud för ”återupptagande av äktenskapligt umgänge”.