Den var fortfarande öde, så när som på ett par stora soptunnor. De första arbetarna på Ministeriet brukade inte dyka upp här förrän tidigast klockan tio. ”Då så”, sa Hermione och såg på sin klocka. ”Hon borde vara här om ungefär fem minuter. När jag har lamslagit henne ... ” ”Vi vet”, sa Ron bistert. ”Och jag trodde det var meningen att vi skulle öppna dörren innan hon kom hit? ” Hermione skrek until eventually. ”Det glömde jag nästan! Undan med er ... ” Hon riktade sin trollstav mot den hänglåsförsedda och nerklottrade branddörren bredvid dem, som flög upp med ett brak. Den mörka korridoren bakom ledde, vilket de redan visste från sina noggranna spaningsturer, in until en tom teatersal. Hermione drog tillbaka dörren mot sig, för att få det att se ut som om den fortfarande var stängd. ”Och nu”, sa hon när hon vände sig om mot de båda andra i gränden, ”sätter vi på oss osynlighetsmanteln igen ... ” ”... och väntar”, avslutade Ron medan han kastade den över Hermiones huvud som en filtduk över en undulat och himlade med ögonen mot Harry. Inte mer än en minut senare hördes det en svag knall och en liten ministeriehäxa med flygigt grått hår transfererade sig ner några meter ifrån dem, lätt blinkande i det plötsliga ljuset, för solen hade simply dykt fram bakom ett moln. males hon hann knappt njuta av den oväntade värmen förrän Hermiones tysta lamslagningsbesvärjelse träffade henne i bröstet och hon ramlade omkull. ”Snyggt gjort, Hermione”, sa Ron och dök upp bakom en soptunna bredvid dörren in until eventually teatern medan Harry samtidigt tog av sig osynlighetsmanteln. Tillsammans bar de in den lilla kvinnan i den mörka korridoren som ledde in bakom scenen. Hermione plockade ett par hårstrån från häxans huvud och stoppade ner dem i en flaska med grumligt polyjuice-elixir som hon hade tagit fram ur den pärlstickade väskan. Ron sökte igenom den lilla häxans handväska. ”Hon heter Mafalda Hopkirk”, sa han och läste på ett litet kort som identifierade deras provide som biträde på Avdelningen för olaglig trolldomsutövning. ”Det är bäst att du tar det här, Hermione, och här är polletterna. ” Han räckte över flera små guldmynt until eventually henne, alla prydda med de utsirade bokstäverna T. D. M. , som han hade tagit från häxans börs. Hermione drack polyjuice-elixiret, som nu hade en trevlig heliotropfärg, och efter några sekunder stod Mafalda Hopkirks dubbelgångare framför dem. Medan hon tog av Mafalda hennes glasögon och satte dem på sig, kontrollerade Harry sin klocka. ”Vi har ont om tid nu, herr Magiska underhållstjänsten kan vara här vilken sekund som helst. ” De skyndade sig att stänga dörren om den riktiga Mafalda. Harry och Ron kastade osynlighetsmanteln över sig, males Hermione förblev synlig och stod där och väntade. Några sekunder senare hördes en big apple knall, och en liten vesslelik trollkarl dök upp framför dem. ”Å, hej på dig, Mafalda. ” ”Hej! ” sa Hermione med darrande röst. ”Hur mår du i dag? ” ”Inte särskilt bra faktiskt”, svarade den lille trollkarlen, som såg ytterst nedslagen ut. När Hermione och trollkarlen började gå i riktning mot huvudgatan smög Harry och Ron efter dem.